Tiden har sin stilla gång, klockan går varken snabbare eller saktare men det känns som om det är ett tidvaccum, att jag befinner mig i det men jag vet att verkligheten står utanför och den går vidare med mig eller utan mig. Jag måste bara agera och ta egna insiativ varken jag känner att jag behövs eller ej. Hösten är här och skolan börjar om mindre än en vecka och innan dess ska jobbet drass igång, packa ihop mina kläder i lägenheten och flytta ihop med pojkvännen min. Det sker mycket nu som jag helst av allt skulle vilja njuta av, att se detta som ett lugnt kapitel i mitt liv men det verkar inte bli så.