Rinner kannan över av frustration eller av förvirring allt för ofta på grund av en och samma person eller händelse måste man ransaka sig själv. Sortera bort ur sitt liv, ta i tu med eller helt enkelt bara tala om för personen hur det ligger till. Man kan inte gråta och sen underkasta sig själv när man får chansen att vara med personen men det är så man gör, det är så jag gör. Måste bryta detta mönster, nu och inte sen eller snart utan nu men hur? Hur i hellskotta går det till? Hur dubbelt är det inte att tänka - gå inte ifrån mig men du borde för då mår jag bra, om ett tag. - Jag tänker inte långsiktigt men varför göra det om jag inte lever imorgon, varför lägga upp en plan för att jag ska må bra om en månad, en vecka eller imorgon? Nu ser situationen iofs lite mer invecklad ut.. för mig tydligen. Listan kan göras lång på dåliga saker men de bra sakerna övervinner allt? Så va fan klagar jag på?