Jag är min egen faktabok, det jag tror kommer jag tro tills någon bevisar annat och om jag väljer att stå för det påståendet som sägs.
Phu, åh ah o men ett försök...
Det finns personer i denna värld som söker efter meningen med livet, vad är meningen med livet? De flesta ställer sig den frågan under livets utveckling. Jag skulle vilja påstå, att just nu förstunden, för mig, så handlar det om att jag känner att jag finner meningen med den handlingen jag utför i den sitiuation jag är i. Inget annat spelar roll för mig då, jag vet inte om jag lever i framtiden, varför missa poängen med nuet då? Det är nu jag lever inte då eller sen varför inte hitta meningen med nuet. Varför är det så svårt att se här och nu medan det är enklare att skjuta upp det tills imorgon?
Framsiktsplaner är ju bra att ha... Mål i livet, morötter för att stimulera ens tillvaro (i nuet).
Är det samhällets normer, som vi skapat helt själva, (kreativa vi är) som påtvingar oss att ha en framtidsplan? Varför känns det som ett kriterium för att vara en mer lycklig varelse? Frågan om samhället och dess normer skulle ge ett tvetydlig svar men om jag får säga min mening och det får jag ju. Både ja och nej, jag kan streta emot och inte behöva känna mig påtvingad att nå upp till mål som skulle underlätta mina basala behov som människa. Att sätta sig på tvären och gå emot det som anses som normer idagens samhälle skulle göra mitt liv svårare, tuffare?
Livet är banne med mig en satir, hitta din bakomliggande betydelse eller gilla läget med att det inte alltid krävs svar..... men kanske en åsikt.
Jag som människa har skyldigheter och rättigheter , det lär vi oss som barn hos sina vårdnadshavare på en anpassad nivå. Det tar en växande person sedan med sig när den personen kommer i kontakt med andra människor. Nivån ökar och följer personen, det är en del av den inlärda kunskapen. Det kan uttryckligen ligga i vår benmärg.
När jag väljer att gå in i en profetionell roll som involverar att stödja människor som behöver hjälp med ens rättigheter. när en person kommer för att få råd om vad den personen kan göra för den situationen så är det för mig, jag kan bara utgå från mig själv, en självklarhet att jag måste veta först å främst mina egna rättigheter som människa.
Det finns personer i denna värld som söker efter meningen med livet, vad är meningen med livet? De flesta ställer sig den frågan under livets utveckling. Jag skulle vilja påstå, att just nu förstunden, för mig, så handlar det om att jag känner att jag finner meningen med den handlingen jag utför i den sitiuation jag är i. Inget annat spelar roll för mig då, jag vet inte om jag lever i framtiden, varför missa poängen med nuet då? Det är nu jag lever inte då eller sen varför inte hitta meningen med nuet. Varför är det så svårt att se här och nu medan det är enklare att skjuta upp det tills imorgon?
Framsiktsplaner är ju bra att ha... Mål i livet, morötter för att stimulera ens tillvaro (i nuet).
Är det samhällets normer, som vi skapat helt själva, (kreativa vi är) som påtvingar oss att ha en framtidsplan? Varför känns det som ett kriterium för att vara en mer lycklig varelse? Frågan om samhället och dess normer skulle ge ett tvetydlig svar men om jag får säga min mening och det får jag ju. Både ja och nej, jag kan streta emot och inte behöva känna mig påtvingad att nå upp till mål som skulle underlätta mina basala behov som människa. Att sätta sig på tvären och gå emot det som anses som normer idagens samhälle skulle göra mitt liv svårare, tuffare?
Livet är banne med mig en satir, hitta din bakomliggande betydelse eller gilla läget med att det inte alltid krävs svar..... men kanske en åsikt.
Jag som människa har skyldigheter och rättigheter , det lär vi oss som barn hos sina vårdnadshavare på en anpassad nivå. Det tar en växande person sedan med sig när den personen kommer i kontakt med andra människor. Nivån ökar och följer personen, det är en del av den inlärda kunskapen. Det kan uttryckligen ligga i vår benmärg.
När jag väljer att gå in i en profetionell roll som involverar att stödja människor som behöver hjälp med ens rättigheter. när en person kommer för att få råd om vad den personen kan göra för den situationen så är det för mig, jag kan bara utgå från mig själv, en självklarhet att jag måste veta först å främst mina egna rättigheter som människa.
