Känslan av att känna sig stolt och bra som människa är en rusande känsla som är att uppskatta till tusen anser jag. Men att få vara stolt för någon som man känner och tycker om är nästan bättre, den känslan är mer intensiv på något sätt för mig. Den kan komma i vågor och alltid blir det ett leende på läpparna och man känner sig så stolt över vad ens vän eller bekant åstakommit. En bekant till mig har givit ut en bok som fått otroliga recensioner för hur han skriver och uttrycker. Måns är en person jag alltid vart imponerad av men stoppat i facket "udda", han har sin egen stil och hör väl inte till de personer som skulle smälta in bland alla andra. Det var han som lärde mig lyssna på Belle & Sebastian i London och kunde utstråla harmoni över en roséflaska. Jag skulle vilja säga att han passar in på Söder i Sthlm och är livets egna konstnär.