Sitter på jobbet och inser att det sker en förändring hos mig efter kl 03:30. Jag är inne på vargtimmarna som det så fint kallas för. Jag kollar på Scrubs men varvar även det med underbara klassiska låtar som "Don´t cry for me Argentina". Jag fastnar på känslor under dessa timmar många gånger. Jag funderar på livet och hur det kommer sig att folk är elaka mot varandra, varför jag är kvar i gamla minnen med vissa personer, varför jag inte finner mig nöjd med svenssonlivet. Ni hör ju själva, wow, vilka funderingar. Jag gillar dessa timmar oftast. Jag kommer till insikt och när jag gjort det tar jag mig en kopp kaffe och stäcker på mig så som bara jag kan. Ted Gärestad spelas för fullt i detta nu. Med åren har jag börjat  finna en rogivande tacksamhet till livet. Mitt liv är mitt och jag formar det.