Efter mycket tänkande, självförverkligande, överanalytiska stunder har jag faktiskt bestämt mig för att börja blogga igen. Jag gillar fortfarande tanken, jag läser tillbaka och vissa inlägg får mig verkligen på bra humör. Det är nutidens dagbok, det är nog bara att gilla läget och inse det. Jag kan skriva den privata delen av mina memoarer i en annan del tänker jag.

Stockholm är inte som planerat, det är stress, det är vackert, jag har blivit med hund och jag har insett förbannat mycket om mig själv, på gott och ont (såklart) men vem är jag att klaga, livet rullar på. Snart fyller jag 26år och jag planerar att ta över föräldrarnas företag. Jag planerar framtiden nästa varje dag men har lärt mig att finna nuet på ett annat sätt än vad jag gjort tidigare. Jag är nog ganska harmonisk och jag diggar livet till fullo. Jag måste passa på att göra som alla andra och säga att jag våren/sommaren är grymt nice. Jag får tillbringa större delen av sommaren i skärgården hoppas jag, jag ska bara göra en avstickare till Malaga i Juli. Men en sommar i Sverige går inte att vara utan även om jag saknar min solterrass och sangrian. Jag spretar på i mina texter som vanligt men det är väl en del av min underbara charm. När dammlager blir samlaget är det nog dags för en glass och inse att syret börjar bli tunt i rummet.