08:30 ringde väckarklockan. Hon tittade på mig med sina söta ögon och sa "tar du inte ut mig nu gör jag båda delarna på din matta" . Vad fanns det att göra? På med mina ända svarta mjukisbyxor som det så fint står student på sen på med urtvättade favorit tröjan som alltid sitter som en smäck. Håret och gårdagens smink? Jaja, upp i en knut och på med solbrillorna och in med ett tuggumi i munnen. Nu var jag redo, 3 minuter senare.
 Hon ledde mig ut, hon visste exakt vart hon ville och för mig var det bara att försöka hänga med i svängarna och vara till hennes tjänst. O det är nu hon gör sin roll, därför jag ens gör mig besväret att gå ut med henne. Hon svänger åt vänster in till nästa gata och jag gäspar och tar ett snabbare steg för att hålla hennes tempo och sekunden senare så ligger jag i hans famn. Han som är ja, räddaren i nöden. Han skrattar och jag stönar  & stånkar och förstår då att vi har vevat in oss i kopplet. Jag får fötterna ner på jorden och kollar så glasögonen sitter där de ska. "oh nej vad pinsamt, vad hände?"  Jag uttalar mig utan att tänka"Jag ber om ursäkt men min hund hade så brottom... jag" Han räddar mig ifrån en pinsamt bortförklaring "Vilket söt hund, vad heter hon? Oh förresten, Mikael" Han räckte fram handen och log. "oh, tack eh Amica, hon heter Chillie". "Jag tackar ja, nåja hoppas hon får gjort sig och att du inte fummlar runt i någon annans famn, ha en bra dag Amica."
  Där stod jag, klockan va inte ens 08:45 och jag hade en flört, de va väl en flört? Ja menar, han-va-ju-gud-vet-vad-om-jag-inte-ser-honom-igen-snygg! 
 Chillie och jag kommer göra många rundor här i Sundbyberg efter detta.