Inlägget har säkert skrivits tidigare i denna blogg men för att vara tydlig så är jag frustrerad över dagens romantik. Vart är denna "gamla" romantik, med middagar, överraskningar, spontana möten, promenader i parken - idylliska filmen The notebook eller varför inte Pride and Prejudice för att nämna en klassiker till Jane Austin. Skapa dig romantik säger vissa, jo men visst, de är inte så att jag förväntar mig att någon annan ska göra jobbet åt mig men det måste finnas en partner som tycker som jag. Sen ska vi självklart krydda denna traditionella uppvakningsromantik som jag nog är mer ute efter med lite jämnställdhet. Det är inte så att jag vill ligga och bli matad med jordgubbar och dricka champagne i min käresta knä under en stor ek vid sjön dagarna i ända. Jag vill också kunna uppvakta. Jag rynkar pannan och inser att det ordet inte ens används idag. "Bryr sig om" är väl mer snällt i munnen men jo självklart ska man börja med sig själv men det måste finnas någon som tänker/känner som jag? Hörde ett par kvinnor på pendeltåget härom dagen, de kan varit strax under 70 (och ja, åldern spelar roll här). De pratade om sina män, de hade gjort en himla massa hyss i sina dagar innan den ena hade lyckats fånga den andras uppmärksamhet men hon föll direkt när han hade... något. Jag satt bara och lyssnade (får man ens de i lilla landet lagom?) och njöt av deras berättelse och kände att det fanns kanske en större charm förut. Att träffas och göra saker ihop var mer självklart. Idag träffas vi mer i grupper Dina/Mina kompisar, vi raggar tydligare på krogen (med stil så är de OK) och vi går möjligen på en promenad tillsammans. Ja, vi ligger på latsidan helt enkelt tycker jag. Låter otroligt bitter men de är jag då inte men kanske en smula. Nu ska jag dricka mitt morgonkaffe och njuta av att jag faktiskt har en beundrare.