Några meningslösa rader

Sista timmarna i Cape Town. De går riktigt segt, sista vindroppen har lämnat min kropp från dagens alla 16 olika vinsorter. Det har varit en fantastisk dag, vinerna, utsikten och maten. Dagen till ära fick jag en fransk kvinna bredvid mig, hon var nog 50 år men ville vara 17 år? Hon var så sönder opererad att jag nästan inte kunde sluta stirra. Hon åker till vingårdarna med stilettklackar och smink för 10 personer på sig. Hennes make var lika stel som järnet självt. Hon rättade infokillen hela tiden. Det blev nästan pinsamt för oss andra. Jag hade lite svårt att vara tyst efter tredje vingården så jag frågade henne artigt om hon inte skulle starta en egen turistbuss i Cape Town och hålla i det själv. Hon förstod nog min pik för sedan var hon tyst mer eller mindre hela vägen men jag fick också kalla handen.  Hur som helst jag lallade runt bland mina vindruvor och råkade kliva in bland getterna. Herrn (bocken) blev inte så förtjust av mitt plötsliga besök på hans mark. Med 5 snabba kliv senare fann jag skydd. Det roliga var, eller pinsama för den delen var att jag hade publik från minst 5 fulla australiensare. Fick applåder och en himla massa skumma blickar från vinodlarna. Well, over and done! Bocken fick inte ut sin ilska på mig så han tog ett argt skutt mot en höna och skrämmde slag på henne. Hon klarade sig nog. Jag klarade mig. Fortsatte med mina vinglas och fann några goingar. Vågade dock inte handla hem något eftersom jag inte åker hem direkt från Cape Town. Handlat med mig ost dock och samlat på mig en himla massa erfarenhet om viner. Nu ska jag försöka döda 4-5 timmar innan jag tar mig till flygplatsen. Kan inte sova, vill inte sova, borde sova. Nästa vecka är jag i Sverige igen. Får jobba på brännan, den har jag helt glömt bort. 

Resande kvinna ser ….

Hej på er! Gick upp vid 06:30. Tog mitt kaffe och kollade på soluppgången vid ett berg. Jag tänkte, idag dricker jag vin i Cape Town, imorgon frukost i Johannesburg och för att senare äta middag på Zanzibar. Jag har precis insett att det inte är någon tidsskillnad mellan Sverige och Sydafrika. Inte för det gör mig speciellt mycket men det är alltid bra att veta. Klockan är snart halv 9 och solen värmer en del. Det är dock inte lika varmt idag som igår. Typ 25 grader och svala brisar. Blir nog en kofta idag när jag ska upp bland vingårdarna. Mer spännande än så blir inte tankarna i mitt huvud. Har beskådat två duvor utöva någon form av parningsdans så här på morgonen. Kul för dom, de tog max 3 min. Igår såg jag en kvinna, tvärs över gatan som sålde sig för en stund. Fick mitt hjärta att brista lite men vad gör en människa inte för överlevnad. 

Last night in Cape Town

Eller sista natten kanske är fel. Ska vara på flygplatsen kl 03:24 imorgon hade jag planerat. De är inte det som är intressant utan att jag idag har klättrat7gått i ett berg. Nu kan jag inte skryta om hur högt det var, minns inte, hade svindel halva tiden men jag gjorde det. Det var en fantastisk utsikt och helt vindstilla vilket fick mig att inse att 30 grader är varmt. Jag som typ nu mera inte röker (jo!) fick en helt annan kick av livet. Fasen va coolt det var! speciellt att göra denna vandring i en klänning! Table mountaion som är platt på toppen och har en häpnadsväckande natur! Fick sällskap av både ödlor, små (stora) marsvin även kallade Dessies tror jag. De var helt klart värt mitt besvär. Vi tog linbanan ner och det tackar jag för. Upp går alltid bra men min kära fot bär inte mig alla gånger. Har klivit snett så många gånger så det känns som om den är bruten men det ignorerar jag tills den inte är gångbar. Jag har verkligen försökt fånga känslan på bild men jag måste säga att det är svårt. Gick också igenom district six som var inte så hemskt som jag trodde det skulle vara. Absolut historien är hårresande men synen var inte så farlig. Kåkstäderna besöker jag dock inte! Det finns turistturer igenom men det känns lite väl over kill. Jag har sett så mycket idag så det får nog bara smälta in. Jag har i alla fall hunnit ta en kall dusch och landat hemma. Nu sitter jag på balkongen och lyssnar på jazz från en pub runt hörnan. Allt är stängt ikväll (söndag) så det blir nog en lugn natt. Jag ska vara redo för min lilla vinutflykt imorgon kl 08:45. Hoppas jag får vara utan vin till iaf kl 11:30. Nästa gång jag hör av mig blir det nyheter från Zanzibar skulle jag tro. Ha det fint mina pullor

Dag 5-6 ?

Dagarna smälter ihop mer å mer, har ställt klockan på den 7:e så jag av misstag inte missar flyget till Zanzibar. Igår var en perfekt dag av sol, PWs och utgång. Det blev mer eller mindre en spontanutgång. Första gången jag dricker vin i detta land för övrigt. Har sagt att jag ska dra ner på ohälsosamma saker men två glas vin skulle inte skada tänkte jag. Sagt och gjort, följde med en kille som kräver ett eget inlägg egentligen. Han har idag i alla fall åkt till öknen. Han ska vara i en sandgropp i typ 6 veckor för att bygga upp en festival för 6000 personer eller mer. Han är från Oregon och lever för att göra festivaler runt om i världen. Han är så tänd på livet så jag tror han får en vitamintablett för mkt varje morgon. Han skulle hur som helst käka middag och ville ha sällskap. Vem är jag att säga nej när jag ändå satt och pluggade. En "vän" i nöd? Efter två glas vin träffar vi en Kevin från Cape town, berättar riktigt skrämmande, häpnadsväckande historier om stället. Jag är glad att jag på en central gata! Det händer något varje dag i området tydligen och inte av den roliga sorten. Nu är det mer olyckor än planerade rån/misshandel/våldtäckter. Den senaste månaden har 3 personer blivit överkörda på två gator ifrån där jag bor. Det är en problematisk gata som "gud" glömde. Jag har inte riktigt vant mig vid att trafiken är precis tvärtom från Sverige. Ratten är på fel sida och jag går på en livstråd varje gång jag tar ett kliv ut på gatan men har då klarat mig. Tur att jag är söt! Efter tredje glaset vin kom vi in på mentalsjukhusen här. De finns och de är många. De är som två världar. Den är modern men ändå finns de kvar. Jag gillar tänket. Jag tar resten med mig och bevarar den hos mig. I dag blir det turist med tjejen från Belgien som jag träffade för någon dag sedan. Vi ska besöka nått historiskt, något nytt och kanske även nått där emellan. Jag gömmer mig i skyggan, stan vad varmt det är. Det är nog iaf 30 grader i skuggan och jag tror inte sdf 15 skyddar mig tillräckligt. Jaja hårt mot hårt. Nog skrivet om mig. Hur har ni det? Spex, kärlek, vår, jobb, plugg och sömn? Berätta allt!

Dag 3

God morgon! Frukosten är äten, tänderna borstade och jag är redo för att ta mitt livets prommenad på egen hand i Sydafrika. Jag har ca 27 grader i luften men en sval bris tar mig vidare. Vintern är tydligen på G men känner då inte av den. Jag har förberett mig med solskyddsfaktor, musik och en del pengar för att överleva. Jag börjar komma in i det brittiska tänket, det kryllar av dom. En person stannade mig på gatan imorse och frågade efter pengar. Jag sa att jag inte hade några och han sa att ingen här ifrån har pengar. Han trodde med andra ord att jag var härifrån. Jag är imponerad över att alla kan engelska! Stora som små, fattiga som rika och kvinnor som män. Fördommarna flödar och jag knäcker dom på löpande band. Nu är solen stark och himlen blå så ska ta mitt svenska söta ansikte och bege mig. Hoppas ni går mot varmare tider i Sverige. 

Dag 2 och jag är såld.

Dag nr 2 avslutas med middag ute med nya ansikten från Belgien, Frankrike och Tyskland. För att sammanfatta dagen så började den 06:00 och jag såg soluppgången med en pårökt hippie från LA. Han var trevlig och la ribban för min dag kände jag. Har beskådat en natur som knappt går att beskriva i ord. Det är så mäktigt, vackert och gripande. Skottland, Sverige, Zanzibar, England och Italien allt på samma gång. Jag har vandrat säkert en mil idag och det har varit så värt det. Sälar, pingviner och apor runt om oss. Turismen är inte hög just nu så det har verkligen varit en tur där jag hunnit välja vinkel på fotona och kunnat känna brisen (vinden) från havet. Jag har blivit så matad med historia om staden/landet att jag nog inte får plats med allt. Det är en tragisk och gripande historia och det är så mycket de har bevarat så det är helt sagolikt. Imorgon eller dagen efter det (lördag?) blir det vinprovning i på olika gårdar. Imorgon blir det nog att gå en hel del och bara lämna allt på rummet. Dessa dagar är redan planerade och tiden tills jag kommer hem kommer gå så mycket fortare än vad jag trott. Jag klagar inte, jag saknar honom så. 

Landat

Incheckad och utvilad har jag nu bokat en kusttour som börjar kl 07:00 am. Ska ta en bra bit av kusten och även pussa på några pingviner. Det är sjukt skönt väder. Sol och bad får vänta tills jag är på Zanzibar men ska nog hinna värma upp pigmenten lite fram tills dess. Det är en stor stad med en blandning av då och nu. Det märks att britterna invarderat detta vacka land. Åkt förbi kåkstaden, inte lika vacker. Blir inte att utmana ödet. Jag bor centralt och har redan hunnit med att shoppa lite. Nu ska jag bara se till att få mobilen laddad och datorn. Blir antagligen att köpa lite småtjaffs som jag inte räknat med men va gör det. 

en öl i dubai som kvinna

Anlänt till Dubais flygplats. Den är stor minst sagt.  Vattenfall, t-bana och en Heineken restaurang som föll mig i smaken.  Har redan fått känna på kvinnoförtrycket men vem är jag att klaga. Jag tycker arabvärlden är mystisk och fascinerande på samma gång. Jag har fått två förfrågningar om varför jag reser själv.  Vart är din man undrar folk *männen).. känner jag för det har jag svarat att jag är lesbisk eller att min man/pojkvän inte kunde resa så jag åkte själv. .starka reaktioner oavsett.  Leker med elden gör jag dock kanske inte utanför flygplatsen.  Jag borde kanske gått inför en sjal. Får se hur cape town är. Ett modernt-tradintionellt land är för mig lika utvecklande som Borgs politik. Jag saknar min dagbokm glömde den hemma. Får inhandla en ny. Jag påbörjar min inre djupare resa. Yoga, shopping mineralvatten och en öl i Dubai

Resan dag 1

Just checkat in på arlanda. Om en timme lyfter planet som först tar mig till Dubai sen Cape Town. Jag åker med resfeber. Den är unik när man åker själv. Jag lämnar sverige med ett nyförälskat hjärta. Mina fötter tar mig fram samtidigt som jag inte vill lämna den person jag funnit speciell och fantastisk. Han gör mig glad, lycklig och specill. Han går knappt att beskriva i ord. Tänk att vi sågs först för två år sedan och plötsligt, en kväll blommar allt upp. Jag vill ha den 18:e april idag samtidigt som jag ska uppleva en ny stad på egen hand. Det är utvecklande och skrämmande. Jag lever för varje dag som går och jag älskar det. Jag utvecklas och lär mig för varje dag. Cape town kommer bli en ny utmaning. Ingen jag känner är där, jag har aldrig satt min fot där och jag vet inte vad jag förväntar mig egentligen. Det är härligt. Just nu saknar jag honom mer än vad ord kan beskriva även om jag kysste honom hejdå för mindre än 3 timmar sedan. Jag vill bara hoppa hela resan och vara med honom samtldigt som jag vet att saknaden är bra. 

Tiden är kommen

Om några timmar lämnar jag Umeå för att göra ett snabbt stopp i Stockholm för att ladda batterierna inför min ensamma resa i 3 veckor. Jag längtar och har en nervös känsla i kroppen. Cape town kommer bli en bra och härlig utmaning. Ensam i en storstad som för mig är oupptäckt och ny. Jag kommer sakna mina nära och kära något oerhört men jag vet att jag behöver ta en resa för att landa i mig själv efter händelserna i vintras. Jag har mina egna verktyg för att utvecklas och bibehålla mig som människa. Jag har fått både kritik och beröm för mitt beslut att åka själv men jag känner mig själv och det landar jag i. Jag längar som tusan till Zanzibar. Jag ska hälsa på vännerna där. Att åka till Zanzibar är som att åka till sitt landställe för mig. Längtar efter att gå i långklänningar och sjal. Att gå på marknaden och köpa frukost bestående av passionfrukt, mago och havregrynsgröt. Lite lätt har jag och en vän planerat augusti på Zanzibar. Det är Jazzfestival och det går ju inte att missa! Under denna resa har jag med mig systemkameran och det kommer bli superhärligt att kunna fota min alldeles egna pärla! Resfebern har hunnit komma och gå. Jag är beredd på hinder och utmaningar men själv är jag lugnare och samlad. Det värsta som skulle kunna hända är att jag tappar pass och visakort men det löser sig alltid! Solen skiner i Umeå och snart ska jag och Camilla inta en underbar chillie och en flaska rött som bara vi kan göra. 
 

Vi två

Det är få som imponerar på mig, som vidrör mitt innersta. Det är en kvinna så fantastisk som Camilla som för en vecka sedan bokade denna dag med mig. Vi har shoppat, ätit glass och bara njutit av varandra. Nu sitter hon och syr en långkjol till min resa. Kvinnan är makalös och ikväll lagar hon skaldjursdrömmen till oss två. Jag har dukat och väntar på henne. Hon är en dröm, åh tänk om hon vore man eller jag. Vi hade varit en par utan ord. Hon får mig att må bäst när jag är som mest irriterad. Hon är styrkan och modet när jag mitt svajar. Hon utmanar mig i min takt och med en känsla som ingen annan ger mig. Hon är min vän och det är ren lycka när jag tänker på oss. 
 
 

Det närmar sig

Är inne på min sista arbetshelg och på tisdag börjar jag packa väskan för Stockholm och Cape town. Jag bestämde mig idag att faktiskt åka till Zanzibar också. Är borta 2 veckor ca och jag hinner en vecka på vardera ställe. Hittat några biljetter som inte är speciellt dyra så jag ringde till honom som jag ska bo hos och berättade min plan. Han är så fin och harmonisk. Jag ska först få bo hos han syster sen hos honom och mina val stöttar han mig i. Han är en energigivare av allra högsta grad så håller på att försöka finna den perfekta gåvan till honom som tack för allt. Det är svårt att hitta bara en sak, finns så mycket jag vill ge. Nu har jag bara två nätter kvar att jobba och två dagar sen är det flyg ner till Stockholm för att ladda inför resan. Kan även passa på att säga att jag har fått en nice förändring av min kropp. Fastare mage, mer energi, starkare rygg/armar och en förbättrad kondition. Mina veckor utomlands kommer vara hälsosamma och ska försöka hålla igång med min kost också. Mår så himla bra av mina rutiner just nu så jag sprudlar nästan. 

Välkommen nya vecka!

Måndag morgon, går av sista natten snart. Jag ska hem, duscha och sen iväg på en psykiatri föreläsning om något jag redan kan. Känns riktigt meningslöst att gå idag, behöver inte enligt mig själv men eftersom det är obligatorisk närvaro så är det bara att gilla läget. Kanske är lika bra att göra något, skingra tankarna lite. Känslostorm hos mig idag, minst sagt. Om jag orkar träna ikväll blir de punch out på IKSU ikväll med fina Noni. Om jag sparkar och slåss åt rätt håll så är det ju bra tänker jag. Behöver nog egentligen en riktig sån utmaning. Det börjar ju i alla fall ljusna ute.

Word baby

Sitter på jobbet och inser att det sker en förändring hos mig efter kl 03:30. Jag är inne på vargtimmarna som det så fint kallas för. Jag kollar på Scrubs men varvar även det med underbara klassiska låtar som "Don´t cry for me Argentina". Jag fastnar på känslor under dessa timmar många gånger. Jag funderar på livet och hur det kommer sig att folk är elaka mot varandra, varför jag är kvar i gamla minnen med vissa personer, varför jag inte finner mig nöjd med svenssonlivet. Ni hör ju själva, wow, vilka funderingar. Jag gillar dessa timmar oftast. Jag kommer till insikt och när jag gjort det tar jag mig en kopp kaffe och stäcker på mig så som bara jag kan. Ted Gärestad spelas för fullt i detta nu. Med åren har jag börjat  finna en rogivande tacksamhet till livet. Mitt liv är mitt och jag formar det.  

En etikett och du får plats i media

Överallt i media får vi läsa att människor går bort. Den ena händelsen är värre än den andra. Är det inte en granat eller fattigdom så är det styckning eller en obotlig sjukdom. Det är tragiskt att folk dör på detta vis, det kan vi nog alla skriva under på. Varje minus föds en unge och varje sekund dör det en eller två. Det som gör mig mer eller mindre förbannad eller ledsen (både och) så är det uppståndelsen som media ger rum för så fort det är ett känt namn som fått skriva sin sista rad. Går en artist, skådespelare eller journalist bort så står det på världens alla löpsedlar, det är en tragedi för deras familj och alla hemligheter bubblar upp till ytan. Hade vi alla inte undrat vart M Jackson tagit vägen om det inte gjorts en film om honom, om vi inte fått följa bouppdelningen av hans hem och hur hans läkare hanterade hans medicin? Jag tycker att det otroligt orättvist att vissa människor ska hängas ut på detta viset. Låt varje familj vara, sörj med hjälp av nära och kära. Människor dör varje dag och jag kan ibland få känslan av att om någon med en känd etikett går bort så ska det blåsas upp i media som om de var/är mer värda än någon annan ? Varför får inte Lars Håkansson samma plats som Sigrid Kahle i media? Är vi olika värda för att vi har ett namn folket känner igen? Sen förstår jag också att det inte är många som vill ha sitt namn i tidningen/media. Det kanske är fel av mig att säga "samma plats" för min poäng är att avlidna personer inte ska behöva vara på framsidan av Expressen eller få en helsida i DN. Sen tycker jag att det är väldigt intressant att det är otroligt viktigt att få med vilket yrke människan som gått bort har haft. Journalisterna, läkarna, artisterna, skådespelarna och politikerna får mycket plats av någon skum anledning. Vi är människor i första hand väl?