Men vilken tur jag har ?

Jag tycker det är märkligt att det är så många som har så svårt att ordna sommarjobb eller jobb under terminerna som student. Jag har haft jobb sedan jag var 15 år om jag velat. Jag har kunnat lägga undan pengar varje månad och gjort vad jag velat i princip sedan jag fyllde 20 år. Jag har sökt jobb och när jag behövt jobb har jag fått det. Alla gånger kanske det inte är det jobbet man drömt om men nog tusan har jag fått pengar. Tycker det är fruktansvärt att vissa ungdomar ligger på latsidan och inte gör en större statsning för att kunna stå på egna ben även om de fortfarande bor hemma. Att kunna betala själv och ha sin egen ekonomi är en stor frihet. Jag hoppas verkligen Almedalsveckan tar upp frågan hur ungdomar gör för att ordna sin framtid. Inget är omöjligt är min inställning och kanske har den en stor inverkan på att jag får upp min lön och tar för mig för det som finns i samhället. Att söka jobb en gång lite här och där kan sticka i mina ögon något otroligt. Det handlar om att vara lyhörd och visa framfötterna. Jag skulle aldrig anställa någon som inte är redo att arbeta, vem vill ha en latmask? Sen om du har hinder i livet som gör att du har svårt att arbeta som exempelvis sjukdom eller annat hyser jag respekt för det men nu har alla inte det så res på dig å gör en insats för ditt eget liv istället för att förvänta dig att andra ska göra det åt dig. 

Love life

Länge sedan sist! Sommaren rullar på och jag jobbar. Jag har haft en underbar midsommarhelg tillsammans med nära och kära. Allt var verkligen som jag tänkt mig och lite till. Vi badade, grillade och lekte så det var helt perfekt! Som många av er vet blir detta min sista sommar i Umeå så ska försöka göra de bästa av sommaren och vara ute så mycket som möjligt. Jag har insett att jag kommer sakna naturen mer än vad jag trott. Kommer besöka Umeå resten av mitt liv, det är en plats som alltid kommer ligga nära hjärtat. Jag ska tygla om efter midsommar maten och allt runt det och besöka IKSU ikväll efter jobbet Jag måste egentligen köra slut på mig själv helt och hållet om jag ska kunna träna på kvällarna annars kan jag inte sova. Problem löst! 
Nästa vecka åker jag till Stockholm en snabbis sen blir det i Augusti och det är för gott. Det är verkligen otroligt hur snabbt sommaren går men jag har tänkt förlänga den med sol och bad med tjejerna mina samt en resa med pojkvännen. 

Fy skäms!

Vilken beslutsångest jag hade. Träna eller inte. Astman har satt stopp, inget annat ^^. Nå väl ute och lullar runt i skogen. Kommer till slutet av min runda och bestämmer mig för att köra lite styrka så jag greppar tag om en bänk. En stund senare kommer två män i 35års åldern och slår sig ner. Den ena börjar klaga över sin frus extra kilon och jag kan inte undvika att höra hur hans resonemang går. "jag klagar inte på formen men hon kunde väl ändå försöka bli av med kilona efter Agnes (utgår från att de är deras barn). Den andra mannen hakar på och säger "jo jag känner samma det är jag som får fejka huvudvärk, hahha". 
Jag blev så arg så jag höll på att spricka. Vad är de för partner som snackar så om den andra. Jag skulle bli otroligt sårad om inte annat förbannad. Partnerskapet ska väl vara i vått och trott och finnas för varandra. Jag blir riktigt äcklad. Antagligen av deras sätt att prata om vikt. Dra för tusan ut din kvinna på en prommis istället för att beklaga dig! Åh vad arg jag blev. I alla tider ska vi tänka på vikten, utseendet och att tillfredställa den andra. Rumpan ska vara fyllig, brösten ska vara fasta och runda. Har vi inte en tränad kropp är vi osunda och motbjudande. Det gör ont i min kropp bara jag tänker på det. Nä börja stötta varandra, se varandras behov och våga vara nöjd med den du är. Utöver det såg jag Mandelas film härom dagen och den var så bra, så gripande. Jag fick verkligen en nytändning för rättvisa och att vi alla kan göra förändring. Du kan inte ligga och titta på, gör det du kan för att göra världen till en bättre plats. 
Sprig glädje och värme istället för förakt och kyla

RSS 2.0