Det känns lite som dagen innan en stor dag... Imorgon åker jag hem till min älskling och mina andra fina pärlor. Vissa har jag inte sätt på 10 dagar vissa har jag inte träffat på 2 månader och några veckor.

Jag har byggt upp ett liv där uppe och jag har börjat intressera mig för saker jag inte trodde jag hade en sådan energi för. Det har börjat klarna i hjärnkontoret om hur världen ser ut idag. Det skrämmer mig, jag anser att den är dyfunktionell och att det är vi, människor som skapat detta. Ibland skämms jag för att vara människa och ibland är jag tacksam för att vara det.
 Jag påbörjade ikväll en bok som min mor gav mig men som egentligen kommer från min momor.
Min mormor är guda gåva men det tar vi sen.. Boken heter "varför mår vi så dåligt när vi har det så bra" och är skriven av en gammal kirurg och överläkare, (det är ju viktigt att ha med personens yrkesproffesion, de säger ju mycket om individen) som heter Nisse Simonson. Det är en tunn och lätt läst bok men den sätter ord på saker och ting som man känner inombords eller som jag med vänner ibland kan filosofera om.

Detta är min 2:dra tanke...

Jag är asförbannad, arg, sårad och kränkt som elev på Umeå Universitet men jag är också envis. Jag är tacksam för att jag har min vän och pojkvän som stöttar och tröstar när det sker sådana här motgångar i livet, för det är inte en dans på rosor om man inte är den "optimala" akademiska studernade studenten. Att det skall finnas någon form av"straff" skriven inom läroplanen tvivlar nog alla demoraktiska medborgare som dessutom tror på yttrandefrihet och rättvisa. Jag vill bara påminna er att straff är det om man är sjuk, har fått sin hund avlivad, mensvärk, bråkat med sin partner eller annan förklaring till att man inte kan delta på det obligatoriska tillfället. Kompletering i all sin ära, respekt för att man ska göra lika mycket som de andra eleverna har förberett eller läst sig in på men att få extra uppgifter utöver vad de andra gjort det anser jag som straff. Detta kan givetvis ses ur ett tolknings perspektiv men jag vill ändå stå för att det känns strängt orättvist att man ska få mer bara för att "deltagit" under det tillfället.

den 3:e tanken..
 
 Jag har för första gången under mitt liv i akademivärlden haft en "ny attans"-känlsa så det kan bli en kanon termin. Det är otroligt intressanta och spännande kunskaper. Jag hoppas och önskar att det är denna termin som formar mig så jag vet vad jag vill bli när jag är klar. Sexolog och/eller psykoterapeut är några banor att välja på sen finns det triljarder inriktningar till. Men att äntligen få läsa psykiatri ämnen, möten mellan arbetare och klient, vad som ska beaktas samt hur språk och kroppsspråket är avgörande för tilliten och utvecklingen. Att få gå på djupet av Kognitivb eteendeterapi är saker jag har längtat efter hela hösten. Sen är det alltid ett plus i kanten att få läsa ledarskap och organisation.

den 4:e tanken...

Min härliga Buppsats, som jag har ältat med varenda person jag hyser tilltro för. Jag har det nu på papper, mina tankar finns på papper, faktan stämmer och nu när jag har en uppvärmd formbar lera är det bara att ordna detaljerna så att folk ser vad jag åstakommit under dessa 2 månader.

den 5:e tanken...

Min exemplariska vagina ska fortsätta vara det - kejsarsnitt har jag bestämt mig för. Punkt

den 6:e tanken...

Jag har babblat med Malou Von Sivers på NK sport...

Den 7:e tanken...

Barnvakt 10:00 imorgon och fika date klockan 07:30 ...