Nu väntar årets första riktiga träningspass med Milla. IKSU ska bli mitt andra hem. Jag har varit pepp hela morgonen och jag känner att det är läge att verkligen börja. Jag bryr mig inte om skadan i foten i dagsläget, dumt kanske men jag har saknat träningen så mycket så det finns inte. Jag vet att jag kommer börja med all kraft, de är typiskt mig men jag vet också att jag är envis. Jag har en svaghet för styrketräning så det kommer bli min belöning när jag kommit igång med konditionen. Jag avskyr löpning men gillar crossen så där får Milla och jag peppa varandra. Över en kaffe igår kom vi på att höja distansen varje vecka så det är bara att öka tempot. Jag vet hur jag blir när jag ser resultat. Funderar på en PT, synd att jag inte bor i sthlm ibland men vet ju också att jag nog har en eller två vänner som nog mer än gärna vill se mig pinas så med ett leende och egen motivation så ska jag nog ro detta i land, som allt annat.