Fy skäms!

Vilken beslutsångest jag hade. Träna eller inte. Astman har satt stopp, inget annat ^^. Nå väl ute och lullar runt i skogen. Kommer till slutet av min runda och bestämmer mig för att köra lite styrka så jag greppar tag om en bänk. En stund senare kommer två män i 35års åldern och slår sig ner. Den ena börjar klaga över sin frus extra kilon och jag kan inte undvika att höra hur hans resonemang går. "jag klagar inte på formen men hon kunde väl ändå försöka bli av med kilona efter Agnes (utgår från att de är deras barn). Den andra mannen hakar på och säger "jo jag känner samma det är jag som får fejka huvudvärk, hahha". 
Jag blev så arg så jag höll på att spricka. Vad är de för partner som snackar så om den andra. Jag skulle bli otroligt sårad om inte annat förbannad. Partnerskapet ska väl vara i vått och trott och finnas för varandra. Jag blir riktigt äcklad. Antagligen av deras sätt att prata om vikt. Dra för tusan ut din kvinna på en prommis istället för att beklaga dig! Åh vad arg jag blev. I alla tider ska vi tänka på vikten, utseendet och att tillfredställa den andra. Rumpan ska vara fyllig, brösten ska vara fasta och runda. Har vi inte en tränad kropp är vi osunda och motbjudande. Det gör ont i min kropp bara jag tänker på det. Nä börja stötta varandra, se varandras behov och våga vara nöjd med den du är. Utöver det såg jag Mandelas film härom dagen och den var så bra, så gripande. Jag fick verkligen en nytändning för rättvisa och att vi alla kan göra förändring. Du kan inte ligga och titta på, gör det du kan för att göra världen till en bättre plats. 
Sprig glädje och värme istället för förakt och kyla



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0