Jag är inte den som ska dömma, jag är öppen om mina fördommar och står ofta för dom. Jag brukar säga till de personer som jag pratar med att du är den första som får ändra min åsikt. Nu är det dock fler som höjer ett ögonbryn eller två när jag yttrar mig ! Jag tänker att hur ska jag kunna ändra mina fördommar/åsikter om jag inte får prata om dom? Kan vi börja uppskatta varandras styrkor om att kunna prata om fördrommarna och göra den andra mer upplyst! Ödmjukhet är inte en synd brukar jag säga. Ens åsikt behöver inte leda till konfilkt, jag behöver inte tycka som dig för att det ska vara rätt. Vi kan dela olika meningar men att respektera att vi tycker olika är också väldigt viktigt! Eftersom jag är duktig på att dra ämnen/saker till sin spets så gör jag det även denna gång. Jag och en vän pratade förut om hur vi skulle agera om ett syskon till oss var pedofil, våldtäcktsman eller djurplågare (inte för att lägga en tittel före att se människan men ändå). Vi kom kort och gott fram till att det skulle inte fungera att ha en kontakt om personen inte var beredd på att söka hjälp eller komma fram till vad problemet var. Varför skulle vi vara beredda på att offra en syskonrelation för att den lever att då å då göra något olagligt? Det är lättare sagt än gjort att säga nej till en person man älskar. Vi kom fram till, eller kanske mest jag, att det handlar om att det handlar om vad andra ser om mig. I grund och botten handlar det om att jag vill bli accepterad av andra i min omgivning. Jag är en varelse som vill bli godkänd och accepterad för den jag är och umgås med personer som andra personer någonstans accepterat. Vem skulle acceptera en människa som plågar djur och inte har ett känslomässigt band till personen?